Farmors örtoxymel
En oxymel är en gammal blandning av honung och vinäger — ofta med örter som får dra i flera veckor — som använts i århundraden inom folkmedicin. Namnet kommer från grekiskans "oxy" (sur) och "mel" (honung), och det är just mötet mellan det söta och det syrliga som gör drycken så speciell: en smakrik sirap som fungerar både som hälsokur och kulinariskt tillskott. Farmor hade alltid en burk stående i skafferiet under hösten och vintern. En tesked i ett glas varmt vatten kunde lugna en skrapig hals, mjuka upp magen efter en tung måltid eller bara pigga upp en grå eftermiddag. Äppelcidervinägern sägs stödja matsmältningen, honungen är lenande för hals och mage, och tillsammans med örterna blir det en liten hemgjord huskur att ta till när kroppen behöver lite extra omsorg.
ca 3 dl
Så gör du
- 1
Fyll en ren glasburk med örterna. Smula eller klipp dem lite så att smakerna släpper bättre.
- 2
Häll på äppelcidervinäger och honung, och rör om ordentligt så att örterna är helt täckta av vätskan.
- 3
Stäng burken med ett tätt lock av plast (eller lägg ett papper mellan glas och metallock så att vinägern inte fräter). Låt stå mörkt och svalt i 2–4 veckor och skaka burken försiktigt då och då.
- 4
Sila blandningen genom en silduk eller finmaskig nylonsil så att örterna följer med, och häll upp den klara vätskan på en ren flaska eller burk med tätt lock.
Tips & variationer
Ta 1 tsk till 1 msk direkt vid behov, eller späd med vatten eller te för en uppfriskande dryck. En sked oxymel i varmt vatten med en extra klick honung är särskilt skön när halsen känns skrapig. Variera örterna efter årstid och behov: ingefära, chili och vitlök ger värme i förkylningstider, medan lavendel, ros och citronmeliss ger en mildare, mer rogivande blandning. Förvaras mörkt och svalt i en glasburk eller flaska med tätt lock. Oxymel håller sig i flera månader — ofta ett halvår eller mer — så länge örterna är bortsilade och locket sluter tätt.
Om örterna
Nässla
En vanlig vild växt som länge använts i både mat och huskurer.
- Traditionell användning
- Har traditionellt använts som vårens första gröna, i soppor, te och som blodrenande kur.
- Fördelar
- Rik på järn, kalcium och C-vitamin. Anses stärkande och uppiggande.
Timjan
Aromatisk kryddväxt med små blad och en varm, örtig doft.
- Traditionell användning
- Har använts i te och huskurer mot hosta, halsont och förkylning sedan antiken, och som konserverande krydda i mat.
- Fördelar
- Innehåller eteriska oljor som anses antibakteriella och slemlösande. Skön i te vid skrapig hals.
Rosmarin
Vintergrön medelhavsört med barrlika blad och kraftig arom.
- Traditionell användning
- Har länge använts som krydda, i huskurer för minnet och som stärkande ört i bad och oljor.
- Fördelar
- Anses uppiggande och cirkulationsstärkande, rik på antioxidanter.
Lavendel
Doftande lila blomma som är älskad både i trädgården och i huskuren.
- Traditionell användning
- Har använts i te, oljor och doftpåsar för att lugna, hjälpa sömnen och mot huvudvärk.
- Fördelar
- Anses rogivande och avslappnande, och passar fint i både te, honung och hudvård.
Ros
Klassisk blomma vars kronblad länge använts både i mat, dryck och skönhetsvård.
- Traditionell användning
- Kronbladen har använts i sirap, honung, te och rosenvatten, och i hudvård för att mjuka upp och lugna huden.
- Fördelar
- Mild och blommig smak, anses hjärtstärkande och rogivande, och innehåller antioxidanter.